Med återbruk som livsstil

Intervju med Sven-Erik Johansson

Bild: Urpo Taskinen

Hur är det att leva återbruk?  Vad är fördelarna och hur går det till? Jag stämde träff med Kirunabon och återbrukaren Sven-Erik Johansson för att ta reda på mer.

Faktaruta:
Sven-Erik Johansson
Född: 1966 Kiruna
Sysselsättning: Egen företagare SEJ Maskin, byggnadssnickare & reparatör av trasiga saker
På fritiden: Kör motorcykel – gärna på vintern och isiga vägar
Familj: Sambo, två vuxna barn och två barnbarn.

Vad är återbruk för dig?
– Återbruk ser jag som en livsstil. Jag har levt återbruk ända sedan jag var liten. I grund och botten har det varit ekonomiska skäl till det.
Man sparar ju rätt mycket pengar och har man inte mycket pengar är det ännu större anledning att leva återbruk. Att återbruka är för mig helt integrerat i mitt liv. Jag köper sällan nytt och använder allt tills det inte går att laga längre. När en sak går till tippen är den helt slut. 

När började du intressera dig för återbruk? 
– Jag hade fördelen med att bo inte alltför långt ifrån en återvinningsstation när jag var barn och i tonåren. Det var ett klockrent ställe att hitta grejer som var bra att ha. Det var mina leksaker.
Jag har tex. aldrig i hela mitt liv köpt en gräsklippare, inte min familj heller när jag växte upp. Man åkte till återvinningen och hämtade en gammal gräsklippare. Det har varit allt ifrån båtmotorer, maskiner, ja vad som helst.
Det har ju inte varit någon medveten filosofi att vi skulle vara miljövänliga, det har varit naturligt bara. Men det känns ju skönt att man tillslut är lite modern, efter alla dessa år!
Man har fått och ärvt grejer, cyklar, kläder. Någon gång har man fått något nytt och jublat över det men det blir ju begagnat redan dagen efter!

Hade du någon under din uppväxt som du lärde dig praktiskt återbruk av?
– Pappa har väl också varit återbrukare. Hittade han en kopparkabel som låg längs vägen och skräpade var det klart att den åkte ner i bagaget. Vår första sommarstuga byggdes av rivningsvirke, alltså återbrukat material. Det var också ekonomiska skäl. Med små medel skapade mina föräldrar sitt liv. Jag växte upp med det som en självklarhet, jag ser ingen anledning till att inte ta vara på en gammal pryl, funkar den eller går att laga så varför inte! Den må vara lite rostig och kantstött men gör sitt jobb.

Att leva återbruk.
En hittad gammal borrmaskin utan batteri utrustad med kabel och ny försörjning med el från ett begagnat backup-batteri till en larmanordning. Dessutom laddad med solceller i stugan.
Bild: Sven-Erik Johansson

Vad tänker du om återbrukets roll i klimatomställningen?
– Jag ser det absolut som en förutsättning för att lyckas! Det är ju inget snack om att att vi måste återbruka mera. Att man använder grejer tills livs ände. Vi måste spara på resurserna och undvika att köpa nytt så långt det går. När jag kastar något då är det trasigt och det har lagats till det inte går att laga mer. Då går det till återvinningen för att där brytas ner i sina beståndsdelar och bli material till återvunna produkter. Jag brukar även plocka isär och sälja delarna, det är förstås mycket jobb med det och den timpenningen är låg men det ingår i mitt återbruk. Metall säljs som skrot till skrothandlare.
River jag något från huset som inte går att återbruka sorteras det upp, tex. spik, aluminium, koppar, järn. Allt har ett värde.
Jag har ju turen, eller vad man nu ska kalla det, att kunna laga prylar. Jag drar mig inte för att börja gräva i en motorsåg och se vad som har hänt, varför är den trasig och byter de delar som går. Det viktigaste är att man använder grejerna så länge som möjligt, lagar dem och att man undviker att köpa nytt så långt det går. Det är både ekonomiskt och sparar resurser.

Hur tänker du kring “prylens” värde &  livslängd?
– Värdet för en pryl sätts dels av den som använder prylen. Är det värdefullt för dig att den är ny? Är det värdefullt för dig att den fungerar? Prestige prylar ska ju vara snygga, om man tex. köper en ny jacka för att flasha omkring i.
Ska den bara hålla dig varm när du åker till stugan och grillar korv är det skit samma om den har fläckar. Alla prylar har sina olika platser.
Jag ser funktionen som prio ett. Jag har passerat det stadiet att det måste vara snyggt. Det är därför jag kan gå och köpa en gammal stekpanna på Bumerangen eller plocka en som är slängd på återvinningen. En gjutjärnsstekpanna blir aldrig gammal, men mer än en gång har jag hittat dem i återvinningen. Någon har tyckt att värdet är noll, trots full funktion.
Jag använder också min mormors och farmors gamla grejer. På så sätt håller jag också minnet av dem vid liv när deras grejer lever vidare. Mormor och morfar skulle ju vara glada om de såg att jag använder deras grejer än.

Tvätta och laga ett par upphittade arbetshandskar.
Nypris ca.200-250 kr.
Snål, ekonomiskt sinnad eller Klimatsmart?
Bild: Sven-Erik Johansson

Vad är vinsterna på det personliga planet med att återbruka?
– Ekonomin har varit den största drivkraften för mig. Av ekonomiska skäl kan jag använda en gammal borrmaskin istället för att köpa en ny som kostar två och ett halvt tusen –  jag hittar en gratis! Det är ganska enkel matte. Jag köper sällan något nytt. Det högsta värdet på något jag återbrukat var en bockningsmaskin (rörböjare). Nyvärdet på den låg på 120 000 kr plus moms för 15 år sedan, jag gav 500 kr till han som körde hem den åt mig. Den har jag använt otroligt mycket. Den skulle alltså till tippen, rakt av! Och det var grundmaskinen, sedan var det också tillbehör för minst lika stort värde.

– Tid är också en stor vinst.
Jag har hört många gånger, “jag jobbar två timmar extra så kan jag köpa nya grejer”. Men å andra sidan kan jag låta bli att jobba de där två timmarna. Då står jag och pysslar lite hemma istället med mitt återbruk och har haft tid över till mina barn. Det har också varit ett sätt att leva, att drar ner på kostnader så jag inte behövt jobba lika mycket.
Jag har ett jättebra exempel,  en kompis som är många år yngre än mig. När han kom ut i yrkeslivet efter skolan och jobbade som en galning för att köpa saker han inte hade tid att använda. Det var en insikt han fick efter några år, för han var ju svintrött tillslut, han brände nästan ut sig. Han skulle köpa skoter, släp, bil, köpa allt, allt, allt…Sedan insåg han att han inte hann använda alla de där sakerna, för han jobbade så mycket för att ha råd att köpa mer. Han klev av det ekorrhjulet och hittade annan en balans i livet.

Hur ser återbruket ut i din egen vardag?
– Det mesta lagas tills jag inte kan laga det mer eller tills det ser för anskrämligt ut. Det beror på vad det ska användas till. Men ska jag ha en borrmaskin till jobbet spelar det ju ingen roll om den har skavanker och ser kantstött ut.
Det är helt integrerat i mitt liv att använda begagnade grejer. Det är en självklarhet!
Kläder kan man laga och jag köper begagnat. Istället för att köpa dyra arbetsskjortor på industrihandel köper jag på secondhand Gucci skjortor för en 50-lapp, så kan man ha dem på jobbet lika gärna. Jag har en blå gjutjärnsgryta, emaljerad, den hittade jag för 20 år sedan i skroten, lite stött i emaljen, instekt och klar. Bara att diska ur den!

– Jag kan inte ens minnas när jag tex. köpte en borrmaskin, jag har kört med såna som har varit trasiga som jag hittat i container på jobbet eller på andra ställen. Häromdan hittade jag en tång som låg på gatan. Hittar jag en svetsklämma kan hänga den bland mina tidigare 10 st upphittade tills jag får användning för den. Var du än går hemma hos mig så hittar du fynd och återbruk. Nästan varje dag hittar jag saker som går att återbruka, det är bara att hålla ögonen öppna.
Ibland måste jag ändå köpa nytt. Jag köpte en ny handcirkelsåg för ett tag sedan, men jag behövde inte köpa några batterier, för jag hade hittat två trasiga batterier  som jag byggde ihop till ett. Jag har också gjort en adapter så att jag kan använda olika märken på batterier. Det ingår i mitt sätt att tänka – att det här borde ju gå!

Kan man leva klimatsmart och vara motorintresserad?
– Jag är motorcyklist in i själen och det är en del av mitt liv. Samtidigt vill jag ha ett bra klimat och miljö. Det låter lite motsägelsefullt men jag menar att det är lite hur man använder resurser i stort som spelar roll. På bilden ser ni ett begagnat bakfälg som jag nyss fått hem, återbruk.
Återbruk så mycket som möjligt är mitt sätt att bidra till mindre förbrukning.
Bild: Sven-Erik Johansson

Nu har vi pratat om ditt återbruk, men tycker du att andra också ska återbruka?
– Ja varför inte? Efter förmåga! Bara det här att lappa och laga gamla kläder är ju ett bra återbruk. Eller skänka dem vidare till någon annan. Ärva grejer av varandra, barnen tar över. Titta på en pryl innan man slänger den, kan den leva vidare, fylla en annan funktion kanske.  På det sättet, man kan starta där, i vardagen!
När det gäller företag och i det offentliga, det har blivit mer press när soporna kostar och det är bra. Då måste man börja tänka som företag. Vad är det jag kastar egentligen? Behöver jag kasta det här? Man måste börja omvärdera det här med värdet noll på en grej. Kan jag köra med det här ett tag till? Även om prylen är avskriven och värdet i företaget är lika med noll finns det ändå ett värde.
Ett exempel är byggindustrin som extrem, där ser man kopiösa mängder med skräp. Det blir upp till 30% skräp av allt man köper in, det är fruktansvärt mycket.
Men det är på gång att bli bättre, företagen får krav på sig. Rivningar måste sortera materialet osv. Det börjar bli mer ekonomiskt att ta hand om skräpet bättre, återvinna eller återbruka det.

Har du några tips på hur man som nybörjare kan tänka kring återbruk?
– Börja i det lilla helt enkelt, närmast dig, hemma i köket. Tex den tomma glasslådan, ta den och spara grejer i, istället för att köpa plastpåsar. En sån enkel grej! Att återanvända förpackningar som redan finns. Det är det närmaste man kan komma, vardagen puttrar ju på hela tiden. Måste man köpa en matlåda när man har en glasslåda? Okey de går sönder till slut men då är den ju slut och då återvinner du den. Det viktigaste är att man inte köper nytt hela tiden!
Som det här med gräsklippare. Kan man köpa en begagnad, så varför inte? Behöver man ens köpa en bensindriven gräsklippare är steg ett. Eller räcker det med en handjagare? Just gräsklippare har jag “slutat att hitta”. Jag kör nu med min mormors gamla handjagare. Den fungerar alltid, startar ju varje gång! Enkelt och bra.

100% återbruk.
– Att leva klimatsmart har sitt pris.
Man får leva med att parasollet bleknar lite mer och att begär efter att shoppa något nytt får vänta. Över 20 år gammal och lagad flera gånger på lite olika sätt men det fungerar bra. Det finns massor olika sätt att leva klimatsmart, mitt sätt är att leva återbruk.
Bild: Sven-Erik Johansson

Text: Camilla Inghe
18 mars 2022